Neurotiska Hanna

Välkommen till min blogg. En plats fylld av oro, ångest och rädsla. Men med inriktning på riktig lycka och välbefinnande i livet. Grattis till förvirringen.

Har du väldigt många stora funderingar på vad i helvetet jag surrar om så kan du maila till fancybuttonblog@gmail.com


Följ denna blogg på bloglovin.com

Follow Neurotiska Hanna

Horoskop Eastrolog.com

2009/04/14

Ägg och harar.

Alltså. Nu kliver jag upp ifrån sängen igen för att printa ner det jag diskuterat med mig själv i huvudet. Påskharen. Vad i helvetet har han med påsken att göra? Vad jag vet så har påsken med Jesus död och uppståndelse, men var kom haren in? Och äggen?! Hur har dessa objekt länkats till påskfirandet. "Jo, förstår du, på påsken firar vi att Jesus återuppstod och klädde ut sig till hare och hoppade omkring och gömde ägg överallt." Eller vadå? HUR?! Och påskkärringarna? Alltså kan nån sätta punkt för de gigantiska frågeteckena som flyger ut ur allas munnar så fort det stundas påsk. Och kristi himmelsfärds dag och pingst?! Förklara för oss religiöslösa människar varför vi firar dessa händelselösa dagar? "YAAAAY...fastan! party hardy" Sverige anses än idag att vara ett kristet land. Men var är de kristna? Ta mig inte fel, man får tro på det där om man vill, och fira alla dessa dagar. Det gör mig inget. Men ärligt talat så tycker jag att det är lite missledande att förklara landet som kristet. Varför måste man sätta etiketter på vilken religion landet domineras av. Även om jag knappast skulle kalla det dominant här, men okay, låt gå. Vem har bestämt detta? Kom igen! Det där är SÅ 1900-talet! Härmed avfjättrar jag detta land sin kristna etikett. Således äro vi framtida fria ifrån påflugna krav på vår svenska existens.

Nu när jag förkastat denna spontana fixering på ägg och harar, ska jag ge ett nytt försök till sömn. Har vi tur kanske svaren kommer till mig i drömmarna.
2009/04/11

Cowboys from hell


"När man börjar se finska ortsnamn så vet man att man är i Norrland". Nog är det så alltid. Vi bilade uppåt i måndags för att hälsa på gubbens familj. När vi till slut hamnade i Kangos hade det hunnit bli torsdag och påsken var i högsta hugg. På fredagen var det de sedvanliga aktiviteterna vid den lokala skolan. Byborna samlades för kälkrace och stövelkastning. Senare blev det hemlagad thaimat i skolmatsalen. Där inne fanns det bilder som barnen haft som skoluppgift. Det var ritningar på hur deras lägenheter skulle se ut om de låtsades. Bredvid fanns en text om hur de skulle göra om de fick besök. Jag kunde inte låta bli att skratta. Det är så uppenbart hur de tar efter sina föräldrar. Och i den här byn är alla som en enda stor familj. Många av dem är faktiskt det också. Man blir rörd hur de stöttar varandra i alla skeden. Men den karga sanningen är att om något decennie eller så kommer ingen att kunna bo kvar i denna varma norrländska by. Sveriges industriella framfart har tryckt ut all möjlighet till jobb där och närmaste stad är Pajala, vilket är sju mil bort. Jag själv är nog mer eller mindre en stadsmänniska men jag tycker det är tragiskt att man inte får bo där man vill pga pengar. Pengar. Jävla pengar. Igår hölls det pub i skolans gymnastiksal. Där träffas alla hemkomna söner och döttrar som inte setts på länge. Jag har av egna erfarenheter fått lära att det kan gå rätt vilt till där. Men är det påsk så är det. Jag har inga planer på att flytta dit men jag har en plats i hjärtat för denna vinterkalla skoterby. Nu är vi på väg hemåt och jag lider av en gasig känsla av längtan. Som de säger: Borta bra men hemma bäst.