Följ denna blogg på bloglovin.com
2009/04/11
Cowboys from hell
"När man börjar se finska ortsnamn så vet man att man är i Norrland". Nog är det så alltid. Vi bilade uppåt i måndags för att hälsa på gubbens familj. När vi till slut hamnade i Kangos hade det hunnit bli torsdag och påsken var i högsta hugg. På fredagen var det de sedvanliga aktiviteterna vid den lokala skolan. Byborna samlades för kälkrace och stövelkastning. Senare blev det hemlagad thaimat i skolmatsalen. Där inne fanns det bilder som barnen haft som skoluppgift. Det var ritningar på hur deras lägenheter skulle se ut om de låtsades. Bredvid fanns en text om hur de skulle göra om de fick besök. Jag kunde inte låta bli att skratta. Det är så uppenbart hur de tar efter sina föräldrar. Och i den här byn är alla som en enda stor familj. Många av dem är faktiskt det också. Man blir rörd hur de stöttar varandra i alla skeden. Men den karga sanningen är att om något decennie eller så kommer ingen att kunna bo kvar i denna varma norrländska by. Sveriges industriella framfart har tryckt ut all möjlighet till jobb där och närmaste stad är Pajala, vilket är sju mil bort. Jag själv är nog mer eller mindre en stadsmänniska men jag tycker det är tragiskt att man inte får bo där man vill pga pengar. Pengar. Jävla pengar. Igår hölls det pub i skolans gymnastiksal. Där träffas alla hemkomna söner och döttrar som inte setts på länge. Jag har av egna erfarenheter fått lära att det kan gå rätt vilt till där. Men är det påsk så är det. Jag har inga planer på att flytta dit men jag har en plats i hjärtat för denna vinterkalla skoterby. Nu är vi på väg hemåt och jag lider av en gasig känsla av längtan. Som de säger: Borta bra men hemma bäst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar