Detta är vändpunkten i mitt liv. Jag har kört i cirklar framtills nu. När man har varit på varje rastplats efter vägen vill man till slut hitta fram och nu när jag vet var jag ska börja mitt sökande så vill jag inte skjuta upp resan. Men jag vet också att innan jag kan ta mig dit har jag en hel del mellanlandningar. Idag börjar den första mellanlandningen. Det svåra är att få mina nära att förstå att jag är less på att fly. Att jag för första gången känner att jag har vädrat ett spår och kan inte låta det passera mig förbi. Hur får man folk att förstå att det inte är en flyktig idé när det uppenbarat sig för mig så hastigt. Att det är mer än en konstlad dröm som får mig att göra irrationella aktioner. Jag har bara ett liv, vad jag vet, på denna jord och jag vill se till att jag lever det efter min egen uppfattning av verklig lycka. Inte efter vad andra anser lycka är. Jag är inte lycklig här. Jag har mina vänner och familjemedlemmar att bry mig om men jag måste få bry mig om mig själv också. Jag har hittat en plats som kan få mig att växa som människa och lära mig att älska mig själv. Det är där jag bör vara. Oavsett vilka offringar det än innebär. Och skulle det inte te sig som önskat så får jag hitta någon annan plats. Jag är ännu ung. Jag vill inte vakna upp en morgon och undra vad jag gjort med mitt liv. Det är dags att börja köra nu, innan det är för mörkt.

Jag har försökt förklara orsakerna till denna radikala omkullkastning. Det sista jag ville göra var att såra honom. Men i detta läget är det ett ofrånkomligt fakta. Jag vaknade i morse av att hans telefon ringde. Han svarade och förklarade kallt allt som hänt. Jag hörde allt. Jag lyssnar på vilka ord han väljer att använda, hur de speglas som empatisökande i mina öron. Han säger att allt han vill är för mig att vara lycklig, men egentligen vill han bara att han själv är lycklig med de ord han väljer att använda. De som säger att han blivit oförklarligt bortkastad och nedtrampad av en hemsk medusaliknande dödsbringande tjej. Han förstår inte hur ont det gör i mig också. Jag vill egentligen ingenting av detta men mitt hjärta ljuger inte. Jag kan inte ljuga för mig själv. Jag kan inte hindra honom från att prata med folk men jag tycker det är jobbigt när han gör det så kallt med vem som helst som ringer på telefonen. Som om att han inte bryr sig alls om att alla vet om precis allt som hänt mellan oss. Det har tagit så mycket energi nu att gå igenom det här och nu suger han ut det sista ur mig. Jag vet inte hur jag ska orka med allt det här. Jag vet inte varför jag skriver detta här. Kanske för att jag vill att folk ska höra min sida av historian också.

En viktig sak man måste tänka på när man hanterar livet är att i slutändan så har man bara sig själv. Än hur mycket kärlek och familj man har på sidan om sig i slutet av livet så dör man ändå alltid ensam. Därför är det viktigt att man tillåter sig själv att vara lite egoistisk och analysera sig själv. Att man skulle vilja vara bättre på matte, instrument eller sport är ytliga förändringar. Man måste titta djupare än så och försöka acceptera det som är oföränderligt, och arbeta med det som är väsentligt. Det är så otroligt svårt att ändra på sig själv om man inte går den hårda vägen. Det går men det tar tid. Jag är otroligt dålig på att ta itu med världsliga saker men när det kommer till mig själv vet jag att det inte finns några genvägar till lycka. Jag har arbetat hårt för att växa till den jag i slutändan kommer vara nöjd med och jag måste fortsätta kriga. Gör jag inte det kommer jag dö inombords och all arbete har varit i onödan. Sitter man och väntar på att lyckan ska magiskt bygga upp sig själv så lurar man sig själv. Och här kommer klichéerna. Ingenting kommer gratis. Det bästa i livet är värt att kriga för. Jag hatar mig själv för att yttra sådana uttjatade ord men det finns inget sätt att gå runt det. Detta är min slutliga summa av ekvationen. Jag vill veta att när jag är 70 år ska jag kunna titta tillbaka på mitt liv och vara nöjd med det jag presterat. För i slutändan har jag bara mig själv.

"If you don't live for something, you'll die for nothing" - Jamey Jasta , Hatebreed.