ÅHHHH!!! Varför kan jag inte komma på något jävla skit jag är arg över?! Det är så otroligt mycket lättare att skriva av sig när eller om man har något man vill skriva av sig om. Hur skulle jag någonsin kunna arbeta som journalist om jag får skrivkramp varje gång jag inte är förbannad? (Om jag nu skulle bli intresserad av den inriktningen) Kan någon idiot ringa upp mig och totaltappa respekten hos mig? Måste man vara så jävla positiv, nu för tiden?! Vad fan hände med stora starka Hanna som hatade alla dessa parasiter på jordens yta och alltid hade något att säga om det? Hon var då bra mycket roligare än denna "Det löser sig"-Hanna som ploppar upp som en av mina efterhängsna finnar. Nu tappade jag bort mitt spår jag nosat upp också. Det är då jävlart fan att man inte kan få vara arg när man vill det. Näe! Nu ska jag gå och sparka bort brevlådan.


Ps. Detta var ett totalt ironiskt inlägg för er parasiter som inte förstod det.

Jag var på arbetsförmedlingen och gick därifrån med oväntad motivation till att göra något storslaget av mitt liv. Jag kom hem, satte mig på soffhörnan och startade tankeverksamheten. Det enda sättet att nå dit man vill är att göra något åt där man är. Jag tänker inte ge upp förrän jag kommit fram. Några textmeddelanden kom in på vägen hem, sänt ifrån mannen jag givit mitt hjärta till. Allt verkade under kontroll.

Några timmar gick och kvar satt jag på soffhörnan. Tallriken som middagen tidigare legat på väntar fortfarande snällt på bordet för rengöring. Jag gick in till badrummet och något triggades inom mig, en plötslig sorg kramade om mitt hjärta tills tårarna strömmade på min kind. Blicken fångade reflektionen i spegeln, och sorgen förstärktes. I ögonen, som tittade tillbaka, vilade en uppgivenhet jag aldrig skådat förr. Väl tillbaka på soffan snurrade världen omkring mig. Ett tryck ligger nu åter igen över bröstkorgen. Saknad och förälskelse, som en gång gjort mig yr av glädje, gör mig nu yr av sorg.

Jag håller fast i hoppet som ännu inte övergivit mig. Motivation föds ur viljan att förändras. Så länge jag håller fast vid det, kan sorgen kanske avta.