Följ denna blogg på bloglovin.com
2010/02/28
Zombie
Historian har upprepat sig. Jag ringde ett samtal för att yttra orden. Då skulle besvikelsen övergå till en smärta djupt rotad och ilande. Var gång jag andas, gör jag det varsamt av rädsla att bröstkorgen ska kollapsa. Jag är inte förvånad. Ändå kraschar tårarna. Jag har tappat viljan att tro på något igen. Och ju äldre jag blir dessto yngre känner jag mig. Liten och rädd, utan någon som helst säkerhet. Jag sluter mina svullna ögon och ser alla minnesbilder som skall förfölja mig livet ut. Fängslad för alltid. Kanske är det mig det är del på. Kanske överdriver jag allt. Jag önskar jag kunde sova igenom det, så man slapp smärtan. Men precis som för alla andra människor är var dag ett beslut att ta. Tills jag orkar leva igen andas jag med trötta lungor och hoppas att något räddar mig.
2010/02/19
Allt och inget
Då personen jag helst av allt skulle vilja spendera Alla hjärtans dag med finns på andra sidan världen så får man vara lite kreativ med hur man visar sin uppskattning. Jag har aldrig haft intresset av fira dagen, av många orsaker men det blir speciellt viktigt när man inser att dagen inte bara handlar om romantik utan också om vänskapsband man allt för sällan visar uppskattning för. Jag kan inte säga att jag gjorde det inför mina lokalt nära vänner, av någon oförklarad anledning. Men det är tanken som räknas väl? (Snacka om bortförklaring)
Förra veckan, medan min feber övertagit mig, ritade jag upp en bild som jag sedan skickade över Atlanten. Nu ångrar jag att jag inte scannade in den innan för posterutskrift. Jag blev ganska nöjd över den livet skruvade Alla hjärtans dags-kortet.
Förutom detta har jag nu också fått på papper att jag börjar som praktikant på Måndag. Jag har visserligen redan smått börjat. Idag blir det lite fotografering av nya varor. Det är skönt att ha något att göra.
Jag har också fått modemet hemskickat, så snart slipper jag blogga genom denna förbannade telefonen. Allvarligt, jag tror någon Voodookvinna har lagt förbannelse över Sony Ericsson. Eller bara just denna telefonen, det skulle inte förvåna mig ifall någon jävel jag inte känner vill jävlas med mig. Typ det där avskummet som ringer stup i kvarten för att försöka lura mig till att tacka ja till vilket sugigt tidningsprenumeration det nu handlar om. Ge upp! Jag läser knappt intressant skit, vad får dig att tro att jag skulle vilja läsa dravel då?
Anyface. Det är det senaste ifrån Hannas ointressanta liv. Live long and prospere. *trycker upp glasögonen*
2010/02/17
Det ultimata koordinationstestet
Såhär mätar Tess vägghöjd. Först mätas den övre delen med hela tumstocken. Sedan sätts fingret på slutet för att veta var sista biten skall mätas från. Sedan när tumstocken är för otymplig att mäta med så viks den ihop med hjälp av midjan som stöd. Under hela vikperioden, som varade en par skrattfyllda minutrar, skjuter Tess ut underkäken så hon ser ännu mer normal ut. Haha.
Jag och Tess hade en fin dag igår. Vi och våran Ho'mance. Tack Tess. Jag hör av mig när jag har fler saker jag vill få mätt.
2010/02/11
Vad har jag ens kylskåp till?
Suck. Jag som trodde det skulle vara varmt och skönt i den här lyan. Det kändes ju så varmt innan. Men nu är det rena rama Ryssland här inne. Det är inte konstigt man blir förkyld. Jag sitter för stunden med tjocksockar, sweatshirt och mössa på.
Jag överväger att koka kaffe och hälla det över mig. Men då har jag inget att dricka på morgonen. Det var ju den lilla detaljen det stöp i.
Blåslampa någon?
2010/02/09
Vik hädan!
Så var det dags för förkylning då. Det enda man kan göra nu är dricka vatten och trycka i sig apelsiner tills man spyr. Det blir inget äventyr för mig idag. Så om någon vill komma hit med nässpray, alvedon, mentolcigg och soppa är välkommen när som helst. Varning för tragisk syn.
2010/02/08
Snobbar som jobbar
Man kanske skulle börja skriva barnböcker för vuxna. Typ Maxböckerna. Hanna fixa, heter första. I dessa böcker skulle inget censureras, vilket betyder att kundcirkeln skulle vara aningens snäv, då det förekommer en hel del svordomar i mitt liv. Speciellt när elektroniska prylar är inblandade.
Idag tog jag mig ut till kalla Domsjö, eller Dumsjö som det genom tiderna har kallats. Mia behövde min assistantexpertis och likt Batman kommer jag i min Batmobil i form av stadsbuss så fort Mia lyser med loggan.
Jag skulle inte påstå att jag gör extrema hjälpinsatser men Mia förtjänar all assistens man kan erbjuda. Nu är kassan fullt fungerande och kvittona är så vackra att det tåras i ögonen.
Jag ska passa på att tillägga när jag ändå bloggar, att jag ännu inte har internet och är nära att hamna i psykos över det. Men man tvingas i alla fall ut i världen, som för övrigt är kall och otymplig just nu. Men man kan ju inte få allt.
Vänliga avskedshälsningar.
2010/02/03
Full fart framåt
Jag var tvungen att dokumentera Emilia med studentmössan på. De växer upp så fort. Man börjar bli smått galen utan internet eller TV. Ett tag hade jag heller inte musik, tills jag kom på att man kunde koppla MP3-spelaren till stereon. Jag var precis på väg att ge upp och gå ut och gå. Snacka om dodge the bullet. Som tur är så kan man ju smygsurfa genom telefonen. "Särne intranätet på mobila telefonapparatern, ungdomen hitta' pa si mycke nytt". Nu såhär efter en halvtimmes flamsande har jag kommit fram till att det nog är bäst att gå och lägga sig. Tess kom och drog upp lönnfeta Hannagreta vid 6 i morse. Man är lagomt mör. Bara och packa ner tjockismagen i sovarbyxorna innan man säger nåt mer dumt. Gonatt!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)