Följ denna blogg på bloglovin.com
2010/02/28
Zombie
Historian har upprepat sig. Jag ringde ett samtal för att yttra orden. Då skulle besvikelsen övergå till en smärta djupt rotad och ilande. Var gång jag andas, gör jag det varsamt av rädsla att bröstkorgen ska kollapsa. Jag är inte förvånad. Ändå kraschar tårarna. Jag har tappat viljan att tro på något igen. Och ju äldre jag blir dessto yngre känner jag mig. Liten och rädd, utan någon som helst säkerhet. Jag sluter mina svullna ögon och ser alla minnesbilder som skall förfölja mig livet ut. Fängslad för alltid. Kanske är det mig det är del på. Kanske överdriver jag allt. Jag önskar jag kunde sova igenom det, så man slapp smärtan. Men precis som för alla andra människor är var dag ett beslut att ta. Tills jag orkar leva igen andas jag med trötta lungor och hoppas att något räddar mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar