Att aldrig ta risker i livet, såsom i kärlek eller karriärsval är som att ta bussen istället för att gå in till stan. I jämförelse när du står vid vägskälet ser promenaden ut som ett långt och ansträngande val, vid sida av en snabb tur med bussen. Det är betydligt fortare och kan verka billigare i första anseendet, men i slutändan förlorar du mer på att ta den lätta vägen fram.

Likt så många val man tar i livet är det den hårda vägen som ger mest lärdomar. Det du nästa gång undviker, samt det du redan vunnit på. Det är kanske just de erfarenheterna och prestationerna jag helst av allt vill åt, och hur vet man det innan man provat?

Jag undviker att ta ett nästbästa val, så gott det går. Det innebär att jag förväntar mig att i slutändan få det jag helst av allt vill ha. Om det gör mig en drömmare, må så vara. Men skulle jag ta bussen resten av mitt liv ut, så skulle jag betala mer än vad det var värt.

Jag är hellre ensam och insiktsrik än att ha sällskap och vara prestationsfattig.