Vilken bild jag målade för mig själv. Ett sken som lyckades hållas fram till nu. För sanningen är, trots allt jag försöker intala mig själv är att det bara var från mitt håll som löften hölls.

Det finns ingen värre smärta än att upptäcka att det du letat efter sedan så länge du kan minnas, och trodde funnit inte var sann. Det betyder inte att jag anser att världen har gått under. Bara att allt är precis som det var innan igen, fast med fler årsringar i stammen och med en uns av förstärkt cynism och avslaget självförtroende. Det varar sällan länge, ändock en smärta som tycks smita in i allt man gör. Jag är sannerligen inte den första att uppleva känslan. Det är alltid en tröst.

Allt jag kan göra är att koncentrera mig på det jag har. Mig själv. Mina vänner, som står ut med mitt brustna hjärta. Och hoppas på att det läker snart.

Chris Isaak - Wicked game