Detta är vändpunkten i mitt liv. Jag har kört i cirklar framtills nu. När man har varit på varje rastplats efter vägen vill man till slut hitta fram och nu när jag vet var jag ska börja mitt sökande så vill jag inte skjuta upp resan. Men jag vet också att innan jag kan ta mig dit har jag en hel del mellanlandningar. Idag börjar den första mellanlandningen. Det svåra är att få mina nära att förstå att jag är less på att fly. Att jag för första gången känner att jag har vädrat ett spår och kan inte låta det passera mig förbi. Hur får man folk att förstå att det inte är en flyktig idé när det uppenbarat sig för mig så hastigt. Att det är mer än en konstlad dröm som får mig att göra irrationella aktioner. Jag har bara ett liv, vad jag vet, på denna jord och jag vill se till att jag lever det efter min egen uppfattning av verklig lycka. Inte efter vad andra anser lycka är. Jag är inte lycklig här. Jag har mina vänner och familjemedlemmar att bry mig om men jag måste få bry mig om mig själv också. Jag har hittat en plats som kan få mig att växa som människa och lära mig att älska mig själv. Det är där jag bör vara. Oavsett vilka offringar det än innebär. Och skulle det inte te sig som önskat så får jag hitta någon annan plats. Jag är ännu ung. Jag vill inte vakna upp en morgon och undra vad jag gjort med mitt liv. Det är dags att börja köra nu, innan det är för mörkt.