Nu har jag kommit hit! Efter ha utstatt ett sant helvete i over 20 timmar fran att jag startade i Umea till att jag kom fram till Dallas Fort Worth flygplats fick jag antligen krama om min stora karlek. I New York lyckades jag bli tagen till sidan vid customs och svara pa tusentals med fragor om mitt liv. De tittade igenom allt. Till och med kvitton blev ifragasatt. Jag var minst sagt forbannad. USA kan kanna sig nojda, de har ett extraordinart sakerhetssystem. Efter tva timmar av vantande och svarande pa dumma fragor sa fick jag ga vidare och ta nasta flyg. Som tur var hade jag over fyra timmar emellan flygen sa jag hann med. Da var det ytterligare fyra timmar innan jag kom fram. Jag tittade ner over Dallas nar vi var pa vag att landa och det ser fanimej storre ut an New York. Utspridningen av staden ar bra mycket storre an New York. Konstigt det dar. Nar jag hade landat kandes minutrarna fran gaten till terminalen som dagar. Jag snurrade runt ett tag for att hitta vilket band min vaska skulle komma pa, fragade en kille dar och borjade ga dit. Dar kommer Ty upp fran ingenstans och all stress jag upplevt fran att jag kom hem forsta gangen till att jag kom tillbaka forsvann nar hans ogon motte mina. Vi kom till huset vid 1 i natt, 8 pa morgonen svensk tid. Da var man minst sagt trott. Klev upp nio imorse och har inte gjort nat sen dess. Bara atit min favoritfrukost. BAGELS!! mmmm. Och kaffe. Kaffet var val inte hojdarbra men det duger i brist pa annat. Ska forsoka fa tag pa lite pa Starbucks nu. Nu ska vi ivag.