Det är snart två månader sedan jag sist skrev något i denna tysta blogg. Jag antar att jag inte vetat vad jag skulle kunna tänka mig att dela med mig till resten av världen.

Jag har kämpat för att hålla tron på att det jag allra helst önskar kommer att beviljas, men kampen har tagit all min kraft. Jag såg en värld jag drömt om sedan barnsben. Den låg i mina händer, men rycktes ifrån mig.

Det enda som håller mig ihop är en tunn tråd av hopp. Men med var dag ser jag den förtunnas till fiktion. Jag har envist vägrat tro att världen är menad att bli levd med ett ytlig befinnande. Men allt som sker trycker mig tillbaka i kartongen jag kämpat mig ur.

Kanske var den värld jag förväntade mig en fiktion. Antagligen. Men den låg där, i mina händer. Och nu är den försvunnen.

Men jag gläds åt dem som lyckan har. De som inte drömmer bort dagen som jag.

Tack för solen. Den behövdes.