Inte förrän 1962 infördes obligatorisk grundskola på nio år. Denna skola skulle ersätta bl.a. folkskola som vid år 1949 endast var sjuårig. Utbildningslängden utökades successivt till 8 år innan det nya riksdagsbeslutna skolsystemet vid 62 som inte var fullt ut genomförd förrän 1971. På den tiden fanns det inte tillräckligt med pengar för skola, och många barn behövdes hemma för arbetshjälp.

Gymnasiet var för priviligerade ungdomar med rätta förutsättningar som ekonomisk bakgrund och samhällsklass m.m. Idag får alla chansen till gymnasieutbildning. Vi börjar välja inför våra framtida yrkesinriktningar redan i årskurs nio. Vissa studerar en bredare utbildning för att kunna välja mer inriktat i ett senare skede.

Jag valde medieprogrammet. Jag ångrar inte en sekund det valet. Däremot önskar jag att jag visste då hur de tre åren skulle komma att betyda så mycket som de gjorde.

När vi sedan skulle fundera på framtiden efter gymnasiet blev vi ombedda att överse högre utbildning. Jag upplevde själv ett stort tryck från omgivningen att söka vidare, vilket var något jag även gjorde och kom in på sökt utbildning. Denna hoppade jag på i total förvirring om vad jag annars skulle göra.

Efter ett år började jag känna hur jag inte trivdes i varken staden, med omgivningen eller utbildningen och vacklade ännu ett år tills jag till slut hamnade i en ohanterbar depression och avslutade mina studier.

Idag sitter jag med studielån som växer med räntan var dag för en utbildning jag egentligen inte ville gå och heller inte avslutade. Idag känner jag att jag var för ung för att veta till riskerna med att välja utbildning där ett lån är en nödvändighet.

Så, tillbaka till en återkommande fråga. Var det bättre förr? Idag krävs nästan en utbildning för ett jobb, vilket betyder lånade pengar som avbetalas över en livstid. Men då fanns inte samma möjligheter för högre utbildning.

Hur som helst vill jag gärna understryka att lärare och föräldrar inte ska pressa sina elever och barn till en utbildning. Och att skolan borde fundera på en obligatorisk kurs för gymnasieelever om försäkringar, lån, arbetsfack och andra nödvändiga kunskaper jag fick lära mig den hårda vägen. Den dyra vägen. Kunskap ska efterlämnas, inte utelämnas.

(Fotnot: Jag har kommit in på en utbildning jag, efter många uträkningar har antagit och jag börjar studera den 1:a September. Jag ansökte om studielån och köpte kursböcker idag, varav inlägget inspirerades)
Källa: Aspekter på Svensk historia - Skolan