Ska man orka ta upp bloggeriet igen? Det har varit lite sporadiskt inskjutandes med inläggen, men jag försöker borsta hjärnan och sätta igång igen.

Något som har slagit mig och min långtidssjukskrivna hjärna är hur otroligt många tankar som passerar på kvällskvisten. Trots alla mina försök av tidsfördriv och jedi mind tricks på mig själv ligger jag ändå i sängen och skjuter mentala ärtor på mig själv så att jag inte kommer i sängs i tid, kliver upp sent och är less och trött resten av följande dag. Så varför inte skriva av mig i denna dammiga blogg så att jag får ur mig hjärnärtorna och i sin tur fiser mig till sömns i tid.

Det som försiggår i skallen ikväll är hur mycket jag önskar att jag bara kunde bli rosrasande flyförbannad på allt så jag får ihop en sjukt bra arglåt som jag sedan kan bli smällkänd för och få en massa cash. Eller, i verklighetstroget fall känna mig stolt och stark i mig själv.

Som det är nu går jag omkring med en smärtande irritation i bröstkorgen, men alla hjärntvättar av karmatänk har fått mig att goosfraba bort biten där jag blir rättfärdigat arg på nån eller något. Man måste för fan få bli arg ibland. Men nääe, då ska man vara så jävla förstående på allt och alla andra än mig själv. Fuck! Jag blir så less på mig själv.

Speaking of which; Jag är numera en flaming egosexual för dem som undrar. Jag har efter många undersökningar och analyser kalkylerat att chanserna att jag någonsin kommer att nöja mig med någon annan än mig själv är med mindre än 30% sannolikhet. Så jag och min skruvade ärthjärna har nu inlett ett stadigt och långvarande förhållande. Vi skickar ut bröllopsinbjudan inom kort.

Undra om man KAN gifta sig med sig själv? Det ger ju sällan så mycket, rent tekniskt, men teoretiskt borde man ju få gifta sig med vem man vill, och jag kan inte tänka mig någon annan jag VET att jag kommer leva med resten av mitt liv. Man vill ju inte vara en lögnare.

MIA! Sy ihop en bröllopsfracklänning åt mig och mig.