Neurotiska Hanna

Välkommen till min blogg. En plats fylld av oro, ångest och rädsla. Men med inriktning på riktig lycka och välbefinnande i livet. Grattis till förvirringen.

Har du väldigt många stora funderingar på vad i helvetet jag surrar om så kan du maila till fancybuttonblog@gmail.com


Följ denna blogg på bloglovin.com

Follow Neurotiska Hanna

Horoskop Eastrolog.com

2010/11/20

SUUUUCK

Idag hände det. Telefonen ringde ifrån just den där personen jag väntat att få höra ifrån. Men nu hade det hunnit gå så långt att jag redan blivit förbannad över väntetiden. Litegrann som att stå i kö till krogen. När du har kommit fram har du hunnit förfrysit fötterna, nyktrat till och blivit förbannad på alla som går före i kön. Men istället för att gå hem, som du helst av allt vill göra, går du ändå in. Man står inte i en fyrtio minuters kö utan att betala det där jävla inträdet, och sugit i dig alla ölen som skenat ur blodbanan. Väl inne är det trångt, folket alldeles för fulla för att orka med och musiken du faktiskt VILL höra spelas under en 15 minuters period. VÄRT?!

Tankarna hade börja krokvandra sig iväg som en alkis på torget, över vad som hade hänt denna särskilda vän. Var han död? Var han förbannad av någon anledning? Var han utvald till president över Doucheland och därför bytt namn och nummer? Så skrev jag ett litet omtänksamt brev, som alla andra dagar han inte svarat, och undrar hur det står till. "Ja det är jättebra! Helt fantastiskt faktiskt! Jag ringer dig på en timme"

Vad faan? Det är skitbra? Fantastiskt? Förra helgen var det allt annat än bra. Ja, jag väntar och ser vad detta handlar om, tänkte jag. Han berättade sina goda nyheter och mina ögonbryn höjs till taknivån. "Han har alltså mått bra hela tiden, han har suttit och väntat på sina goda nyheter...VÄNTAT.... och han kan inte ens svara på ett jävla mail?!"

Jag jakade lite mumlandes, i total ignorans om alla detaljer om de goda nyheterna. Under tiden tänkte jag "Jo, tack, jag mår bra. Tackar som frågar....neeej då, ingen fara att du inte hört av dig. Jag var bara orolig att du låg i ett dike blodig men vadå, jag har ju inget bättre för mig än att vänta" Men jag höll inne irritationen och framförde hur kul jag tyckte det var för honom. Med aningens ihopbiten ton.

Helt plötsligt kan han inte prata längre. Han säger "Jag ringer upp dig". Tick tack, tick tack. Yeah right.

Precis som en helt värdelös krogkväll. Och inte ens ett ragg fick man hem.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar