En viktig sak man måste tänka på när man hanterar livet är att i slutändan så har man bara sig själv. Än hur mycket kärlek och familj man har på sidan om sig i slutet av livet så dör man ändå alltid ensam. Därför är det viktigt att man tillåter sig själv att vara lite egoistisk och analysera sig själv. Att man skulle vilja vara bättre på matte, instrument eller sport är ytliga förändringar. Man måste titta djupare än så och försöka acceptera det som är oföränderligt, och arbeta med det som är väsentligt. Det är så otroligt svårt att ändra på sig själv om man inte går den hårda vägen. Det går men det tar tid. Jag är otroligt dålig på att ta itu med världsliga saker men när det kommer till mig själv vet jag att det inte finns några genvägar till lycka. Jag har arbetat hårt för att växa till den jag i slutändan kommer vara nöjd med och jag måste fortsätta kriga. Gör jag inte det kommer jag dö inombords och all arbete har varit i onödan. Sitter man och väntar på att lyckan ska magiskt bygga upp sig själv så lurar man sig själv. Och här kommer klichéerna. Ingenting kommer gratis. Det bästa i livet är värt att kriga för. Jag hatar mig själv för att yttra sådana uttjatade ord men det finns inget sätt att gå runt det. Detta är min slutliga summa av ekvationen. Jag vill veta att när jag är 70 år ska jag kunna titta tillbaka på mitt liv och vara nöjd med det jag presterat. För i slutändan har jag bara mig själv.

"If you don't live for something, you'll die for nothing" - Jamey Jasta , Hatebreed.