Neurotiska Hanna
Välkommen till min blogg. En plats fylld av oro, ångest och rädsla. Men med inriktning på riktig lycka och välbefinnande i livet. Grattis till förvirringen.
Har du väldigt många stora funderingar på vad i helvetet jag surrar om så kan du maila till fancybuttonblog@gmail.com
Har du väldigt många stora funderingar på vad i helvetet jag surrar om så kan du maila till fancybuttonblog@gmail.com
Mina favoritlänkar
Horoskop Eastrolog.com
2009/08/27
"Vad vill du bli när du blir stor?"
17:37 | Av:
Hanna |
Redigera inlägg
Från att vi börjar få egna åsikter och perspektiv på livet mjölkas vi svaret på den frågan. Vi alla förväntas att göra bra ifrån oss, producera goda betyg i både skola och i det sociala livet. Det är inte helt olikt ifrån det vi kallar plågeri. Tvånget att prestera från att vi föds till dess vi fastställt våra liv. Vad vi gör med våra vardagar. Likt i det gamla Kina där unga flickor hårddrillas till att bli världsomfattande guldmedaljörer inom gymnastik, likaså manipuleras vi till att överambitiöst skulptera våra liv till det våra föräldrar och statliga karaktärer förväntar. Vi kan lura oss själva till att tro att det inte längre förekommer. Såsom vi lurar oss själva att agning har avtagit med total omfattning sedan lagen sattes i bruk. När vi egentligen vet sanningen men är för upptagen för att bry oss. Jag har stressat i min vuxna ålder över vilken riktning jag ska ta i mitt liv. Jag har analyserat i molekyler vilket yrke jag helst skulle spendera både tid och pengar på för att förverkliga. Det enda svaret jag kommer till på den titulerade frågan är "Inget." Det som nu är så självklart för mig har varit en rädsla i tidigare skede. Jag vill inte vara en högt uppsatt chef på något kooperativt företag. Jag vill inte rapportera om vilken svensk folkmunskändis som har dumdristigt och berusat satt sig bakom ratten förra lördagen. Inte heller vill jag spendera mina dagar med att destruktivt fördärva mig själv med tomma timmar av lastbilsbygg för några kronor jag kan spendera på intetsägande material. Jag trivs på marknivån. Hellre sitter jag med ett lågavlönat småföretag i händerna än skänker bort all min kraft till någon som inte uppskattar energin. Det kan vara något så "obetydligt" som att odla potatis eller städa trappor. Även om jag inte får den direkta uppskattningen så finns den där. En verklig hjälp till någon som inte har möjlighet eller vad orsaken skulle kunna vara. DET vill jag bli när jag blir stor. Någon som förbättrar livet för någon annan. Jag önskade att fler kunde se den verkliga frågan som ingen ställer. "VEM vill du bli när du blir stor?"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

0 kommentarer:
Skicka en kommentar