Jag har hittat en underbar blogg. Jag har ingen aning om hur jag kan ha missat den, den är visst populär nanting. Men jag har aldrig någon koll om vad andra tycker då jag är så upptagen med vad jag själv tycker. Det kan ha med att göra att det finns så många idioter på nätet som bloggar att man inte orkar läsa sig fram till en bra bloggare. Samtidigt sitter jag här och kastar sten i glashuset då jag inte kan påstå att jag själv har speciellt många läsvärda inlägg. Men det skiter jag i. Men nu har jag hittat en som skriver som jag skulle vilja göra. Och det är helt underbart att se att det finns hopp i detta kalla land.

Sedan jag kom hem ifrån USA har jag märkt markant skillnad på mitt eget beteende, och en diskussion med en främling på en tatueringstudio fick mig att inse att än hur mycket vi sitter här och prata ned USA för vilken än orsak vi må ha, så tror jag att varje tråkig svensk borde ta sig över vattenpölen och få sig en riktig omruskare. Om du får ögonkontakt med en Texan så hälsar han/hon. I affärerna är det inte ovanligt att du blir kallad sir eller ma'm. Och har man problem med något så uttalar man det. Här i Sverige ska man helst inte ens titta på varandra, tala med varandra, eller bry sig om varandra. Har man problem så undviker man frågan och snackar skit om det när personen i fråga inte är närvarande. Jag var själv väldigt anonym tills jag såg ett annat liv i Texas. Värst av allt är att här i Sverige är det väldigt fritt att ha åsikter, men nåde dig ifall det skulle vara kritik.

Jag var faktiskt in på en annan blogg där en diskussion om Idol-Erik var i rullning. Jag tog min chans och yttrade exakt vad jag tycker om hans sång, vilket självklart var av kritisk anda, men lämnade även lite andningsrum för läsarna att låtas ha deras egna åsikter. Vilket jag tycker är rättvist. Men det händer något när folk tar åt sig, som vi svenskar är så duktiga på, och får chansen att hålla den anonyma internetmasken för ansiktet. Allt vi travar upp från det verkliga livet verkar forsa ut över nätet. Alla underträngda känslor svallar ut över bloggsamhället. Åter igen kastar jag kanske lite sten, då jag oftast håller mina åsikter inombords "irl" då ingen verkar uppskatta min ärlighet.

Titta på vilken tidning som helst. Lokalt har det varit mycket skriverier om Volvo, där jag tidigare arbetade. Var gång något tagits upp om personalvård så kan du ge dig fan på att någon har kommenterat med att arbetarna på Volvo har så bra lön att de inte ska klaga. (Det vill säga att om du har bra lön så spelar det ingen roll hur låg trivselnivån är på jobbet. Klaga får man fan inte.) Så kanske handlar det mest om avundsjuka och brist på självförtroende när man känner behovet att klaga. Eller så är vi svenskar dömda till att för all evighet klaga på allt. Jag vet att jag är expert inom området, även om jag försöker förändra det.

Hur som helst har jag hittat en människa som inte räds åt att ha åsikter, och har en underbar, väldigt uppskattad, humor. Som honom gillar även jag att testa folks reaktioner. Det är inte alltid man är seriös med sitt personförakt. Men oftast. Som tur är vet jag att väldigt få läser min blogg så jag oroar mig inte för att få några negativa kommentarer heller. Men om någon känner behovet, så var så god.

Titta upp Pezster. (Länk finns på sidotabellen och som rubrik till detta inlägg)

ps. Ha ett öga för ironi och sarkasm när du läser mina inlägg. Och ursäkta språket.