Det är tio år sedan vi fick de dåliga nyheterna. Varenda jul kopplas till just denna händelse, och det är svårt att uppskatta det som finns kvar här hos mig. Julen brukade vara varm och omfamnande. En tid då prislappen på klapparna var av mindre värde än tanken bakom dem. Men ändå fick jag alltid exakt det jag hade önskat mig. Jag blev påmind häromdagen om sparken jag fick ett år. Jag hade velat ha en spark så länge. När jag växte upp fanns det inte mycket pengar över till nöjen, så jag väntade mig inte att jag skulle få en. Av ett misstag skickade min bror ut mig till garaget för att hämta ett verktyg och där stod sparken. Jag minns, än idag min reaktion när jag såg den. Hon gjorde allt för oss. Hon var min bästa vän. Jag kommer inte ihåg den sista julaftonen vi firade tillsammans. Men jag vet att det var den sista gången julen hade betydelse för mig. Varje år lyssnar jag på Elvis julskiva, som jag och hon lyssnade så mycket på, och tänker på henne. Jag blundar och minns det som nu känns som en dagdröm.

Jag hoppas jag hittar tillbaka till julkänslan i framtiden. Och till er som fortfarande har kvar alla de ni älskar, spendera mer tid med dem än vad ni spenderar i pengar till julklappar.

God Jul Mamma...