Nu svider julen på kinderna med sin rödvitrutiga, fluffiga, glittrande, glöggosande, frysboxkalla och stressfyllda örfil. Snart kommer ett nytt spännande år man kan misslyckas med. Ärligt talat känner jag att jag kommit långt under det senaste året. Det har varit fyllt med tårar av skratt och sorg. Men genom varje hinder lär man sig hur man överkommer dem nästa gång. Jag kan känna att jag har fått all olycka detta år men när man tänker på det har jag haft otrolig tur. Jag ville inte vara kvar på Volvo men jag kunde inte klippa av kättingarna, så när jag blev avskedad var det som ett brev på posten...försenat. (Ursäkta den dåliga vitsen) När jag efter det hade all tid i världen till att göra vad jag ville var jag fast i en situation som stagnerat och en resa till USA fick mig att klippa de banden med. När jag bokade flygbiljetterna till nästa USA-resa blev det en längre väntan mellan planen i New York, något som inte var vanligt att hitta i bokningarna och när jag kom fram fastnade jag i tullen i två timmar. Så de extra timmarna kom till nytta. Tur? Ja! Ganska. Sist av allt. Jag förbannade över att jag glömt att logga in på min Bostaden-användare (Bostadsförmedling i Umeå) och mina köpoäng gick förlorade. Det plus andra olägenheter gjorde det svårt att hitta en bostad i Umeå, så jag fick börja leta i Örnsköldsvik. För eget boende vill jag ha. Jag är fortfarande osäker på om jag vill bo i spökstaden Gud glömde, men något säger mig att detta är min möjlighet att förbättra staden för de som känner som jag. Göra något storslaget. Det är nog alldeles för högmodigt att tro att man klarar av allt själv på första försöket men man får hitta hjälp. Så med den sista luften jag har i lungorna, kvar från gånget år, andas jag skiten ur lungorna och gör en sista kraftansträngning för att sedan klappa mig själv på ryggen över hur väl jag skötte mig. Catchya on the flipside.