Jag tror det är dags att börja leta rullator. Sedan några veckor tillbaka har nacken varit ett kontinuerligt aber mellan axlarna, men det är inte helt ovanligt. Men sedan började gammnuckesymptomen att drälla in i rasande fart. Jag kände behovet att ta eftermiddagsvila och kaffe & bulle som återkommande kl. 2 fika.

Som några få utvalda förtrodda människor vet löser jag även korsord i perioder, detta är även något jag får försvara med den lilla ungdom som finns kvar. Så en harang svordomar och slangord senare är läget stabilt igen. Fungerar inte det drar jag någon historia där kontentan är att jag är en idiot som får för mycket att dricka ibland. (Så långt lagret räcker, d.v.s god för ett par decennier till)

De senaste två veckorna har jag sprungit upp och ner på stan, i både ärendesyften inom arbete och privata ändamål, så när jag tog den sista ärenderundan idag kände jag på vägen upp hur det värkte i höften så pass att jag blev tvungen att vanka vägen hem. Som en riktig dödluktande surkärring krängde jag mig själv upp efter kullerstenshelvetet och ojade över hur jobbigt det är att gå de hundra metrarna jag har hem ifrån centrum. Poor little lazy fkk

Väl hemma, efter intagen middag och så vidare slår jag på ett avsnitt The Cleveland Show och somnar på soffan. Klockan åtta.

Så, det är dags att hitta rullator. Customrullator med flameslackering och spinners. Bäst jag skaffar en käpp jag kan hytte på ungdomsgalningarna med också.