Hur kommer det sig att när jag bodde i Umeå, en betydligt större stad än Örnsköldsvik, så befann jag mig själv framför datorn nittio procent av tiden och så fort jag kommer tillbaka till det jag flydde ifrån är jag mer upptagen av livet än vad jag någonsin varit i mitt 25-år korta liv. De gånger jag suttit hemma har varit de gånger jag valt att göra det. Inte i brist på saker att göra, vilket man skulle kunna tro.

Jag började i måndags en tvåveckors kurs inom Entreprenörskap. Jag skulle dock snarare kalla det inspirationsträffar. Vår grupp på sju har blivit utmanade små gruppövningar som varit i överlag roliga och intressanta. Efter mina timmar på Sliperiet går jag sedan upp till studion och tar mig an allt som kan tänkas behövas hjälp med.

Jag har känt mig både trött och stressad, men jag känner dock mig nöjd med situationen. Jag känner mig på rätt plats i rätt tidpunkt. I helgen skall det gå en sväng på Örnexpo, jag ska smacka upp Gunhild på väggen i studion (väggfärgens namn) och försöka trycka in lite quality time med vänner. Dregen kommer ju till stan, vi är ju såååå tajt.

Hur som helst. Det var dags att städa bort spindelnätet ifrån tangentbordet och trycka in lite ord på bloggen. Så nästa gång kanske det blir lite roligare att läsa.

Choo