Har ni nånsin tänkt "Fan jag är helt jävla dum i huvet, varför gör jag såhär?" och sen blivit lämnad med dina slutsatser av ett tomt resultat. Det återlever jag ungefär varannan dag. Jag vet vad jag känner i mitt hjärta och var mina principer står, men det är ingen garanti att du får som du vill... uppenbarligen! Eftersom få saker skett som jag velat. Varav tanken uppkommer. Varför gör jag såhär mot mig själv?

Jag tror mig veta vad som är rätt och riktigt och det som kommer att krypa tillbaka till dig, och oftast har man rätt, enligt de erfarenheter som har lett till teorin. Men de gånger jag upptäcker att det till stor sannolikhet är otänkbart, blir jag så otroligt förbannad. Jag tror inte det finns något som gör mig mer förbannad än när jag får känslan att saker kommer att skita sig.

Men så kommer jag plötsligt på att ingenting går någonsin som du tänker dig. Att livet fungerar så, och det är det faktumet som gör det så spännande att leva livet.

Men fan vad trevligt det hade varit att ha någon idé om någonting någonsin.