Tänk om man visste vad man kunde säga för att få folk att öppna ögonen till det de egentligen redan vet, men är rädd för att inse. Varför rädslan finns är utom min förståelse. Men den är där och agerar som den största underskattade fienden i mänskligheten. Därefter kommer ignorans och arrogans.

Det finns så många bra människor, som slåss för dem de är och kämpar för sina liv. Men det samvetslösa giriga folket sitter vid tronen. De kanske inte är många, men den givna makten får dem att se odödliga ut. Och makten är given av oss tysta. Jag skulle vilja tro att den blev tagen ifrån oss, men ingenting blir taget utan en kamp.

Det sker överallt. Hem, skola och jobb upp till land och världsomfattande.

Det är snart val. Tanken av det sprider obehag i kroppen på mig. Vem skulle jag lita på att sköta vårt land och all internationell kontakt? Varför måste jag välja? Jag vet att det är en oåtkomlig fantasi att livet skulle kunna vara fritt utan landsledare. Men vore det inte en underbar värld om man kunde leva för att jobba istället för motsatsen.

Så sitter jag här. I tysthet. Såsom många andra människor, som blundar och drömmer om en annan värld. Kanske är det drömmen som är livet och livet som är kriget.

Välj med hjärtat i år. Det är det enda de inte kan ta ifrån oss.

Val 2010 - Information, analys, diskussion