Sedan jag kom hem har jag lagat en skåplucka, plockat undan, rensat i papper & tidningar, dammsugit, torkat (lister, fönsterbleck, dörrar, element och liknande) skyfflat bort gigantiska IKEA-rester, vädrat täcket och därmed bytt till nya fräscha sängkläder och dragit till soffklädseln. Snart blir det toastädning och diskning. Jag är FETT stolt över mig själv...

Fast mina fönster kan ju glömma att de blir gnidna idag. Jag gör vad som helst för att slippa fönsterputs. Helst hade jag sluppit all slags städning, men tyvärr finns det inga handikapp som jag kan skylla på förutom lathet. Vilket i sig borde vara klassat som handikapp. :-D Undra om det finns städhundar som man kan ha som handikappsstöd?

Det påminner mig om specialvagnarna som finns på de flesta mataffärerna i USA. Det finns shoppingvagnar som är påbyggda på en liten plastmoppe som man kan köra omkring med. Det var väl förmodligen tänkt att det skulle vara som stöd för de gamla och knäsvaga men man ser nog fler feta på dem än sjuka. (I och för sig är de väl sjuka, fast mer i huvet än någon annanstans)

Har ni tänkt på att ju mer hjälpmedel det skapas desto latare blir vi? Tänk bara på hur det var innan ni ägde en bil, alt. hade körkortet. Erkänn att ni gick och cyklade mer!

Och ju latare vi blir desto fler hjälpmedel skapar vi.

Plötsligt är jag inte lika stolt över mig själv. Snarare skamsen att vårstädning inte sker oftare än våren. Dumma fönster... nu måste jag ju tvätta er. Suck.