Nu har jag suttit länge och känt efter vad det är jag har på hjärtat idag som man skulle kunna irritera folket med. Det första jag kan komma på är aggressionerna jag har över att solen lyser med sin frånvaro. (Jag förtjänar inte ens en trumvirvel för det dåliga skämtet) Varje år händer det, och varje gång blir jag lika förbannad.

Skulle solen mot förmodan skina på en molnfri himmel så skulle det ändå bara gälla i ett par få timmar. Varför bor jag i Norrland? Vinter: Snö, kyla, halka, mörker och elände. Varje gång jag får dessa känslor så säger jag "Klaga inte, det hade kunnat vara värre", men fortsätter att spotta ut svordomar likt en besatt Emily Rose. Som sagt. Jag klagar, alltså finns jag. Jag brukar också alltid säga "...Men jag är i alla fall bra på det"

Nu säger norskan på tv:n att kylan är på väg igen. SUCK. Min första känsla är viljan att börja gråta, alternativt skrika eller skada något/någon.

Detta oroar mig litet. Och säkert också mina vänner som måste leva med det. :D Idag skulle jag behöva lite goda nyheter. Så om du har några, hör för guds skull av dig.

(Fotnot: Excuse me while I kill myself syftar på en låt av Sentenced för dem som inte visste, och jag menar inte seriöst att jag vill skada något/någon eller något annat som ni kanske funderar över)