Oj oj oj. Snacka om frispel i min slitna hjärna. Tänk om man hade haft körkort då hade man inte behövt planera som en bankrånare för att flytta in i en ny lägenhet. Det värsta är att alla mina saker är ju packade, så det är ju allt annat skit som måste fixas och anordnas.

Efter vi kom fram till någon slags provisorisk lösning så hoppade jag och Andreas in i bilen och körde hem i vildsnön. När vi kom fram och planerade att parkera bilen så kördes den fast. Och fast var den. Efter ungefär 1 timme, 1000 spadtag och två grannars inhoppande kom vi till slut lös och jag tittade ut över landskapet. Det enda ordet som ploppade upp i lillhjärnan var "Ryssland", också skakade jag på huvudet.

Fullt påpälsad med diverse halsdukar, vantar och varma sköna skor (Tack Mia!) vände jag mig stelt om och försökte se fram till dörren. Jag får blinka ett tiotal gånger för att få bort snön som våldtog mina ögon och hålla undan inuitluvan för att se vilken väg jag måste gå för att komma in till lugnet.

Jag greppade tag i en mindre spade och pingvinade mig upp för trappan. Jag tänkte om det fortsätter såhär lika länge som Norskväderbruttan säger så kan nog balkongen braka om den inte rensas på snö. Om vi säger såhär... kommer jag upp imorrn så blir jag glatt överraskad. Det var mysche mysche snö.

Hur som helst. Blötsursockar av och jag var tillbaka vid datorn. Kontrasten är radikal. Thank God it's 2010. "Vetni båner, på min tid fick man pölse i snön i fem mil för'å köpe snusa åt far..."

Ett tips. Stanna inne.