Amen vafaen! Varje gång man låter någon annan sköta något så blir det bara kaos av det hela. Jag har varit inställd på att flytta in på måndag, men kan nu efter ett par samtal konstatera att... Nej, Hanna...de bli'nt nå. Nu vill jag bara säga, frustrerat vill jag tillägga: Vad sitter det i?!

Jag och en vän, nämner inga namn men du vet vem du är ;)... Vi är båda lika skadade när det kommer till ansvar. Allt som skall göras måste och kommer att göras av oss själva. En liten övermodshjärncell hojtar till så fort någon annan vill ta del av min agenda. "NEJ!", skriker hon. "Kan själv!"

Och många gånger när man lämnar bort ansvar till någon annan så blir det såhär. Snedkliv i hästskiten. Man måste ju ibland inse att man inte kan t.ex. kvantfysik eller statsekonomi, även om man bra gärna skulle vilja tro det. Så då lämnar man saker till s.k. professionella, men när man får tillbaka resultat så börjar man ju fundera på hur mycket knark de får i sig under dagen och hur i helvetet de fick jobbet. Just nu pratar jag inte om någon speciell situation, jag säger bara att det händer fler än få gånger.

Så ja... nu när man hade planerat så fint om hur det skulle gå tillväga på måndag så kan vi ju skrota och mangla de punkterna. Och luta sig tillbaka och vänta på att få veta när man har ett hem eller inte.

Suck.