Jag har en foodbaby i magen! Djävulen vad gott det var med Lasagne. Hade man bara ätit något under dagen så kanske man inte hade skottat in maten, och inte ätit för mycket. Men näe, då ska man bli the Devourer och inte stanna förrän det nästan kommer upp igen. Jag gillar mat alldeles för mycket för att kunna gå på någon idiotisk diet. Det är det som är problemet. Folk börjar på dieter och går ner stora mängder kilon, men faller tillbaka till det gamla igen.

Personligen skulle det aldrig hålla om jag startade en diet där maten inte smakar något, alternativt pulverdiet. Jag tror man ska hålla sig till något som är gott och inte fullproppad med onyttigheter som socker och mättat fett, och kanske skära ner litegrann på kolhydraterna, sedan äta tills man inte känner sig hungrig längre hellre än mätt. Och slänga in lite “grörnt” förstås. Det vill säga tallriksmodellen, som vi vetat om sedan, typ, 70-talet eller så. Men det är klart, det säljer inga böcker längre. Jag ska starta en ny diettrend. Jag har bara inte kommit på vad för dumt det ska bli denna gång. Det måste lura tillräckligt många människor till att köpa mina böcker så att jag kan betala av mina studieskulder. Utöver det måste man ju göra något som jag är totalt kass på: Träna. Det är där utmaningen är. Samma sak där. Hitta något du gillar och håll dig till det tills du kommit in i rutinerna att leva nyttigt. Här har vi utmaning nummer två i det nya året.

Men det är ju som sagt lätt att vara stor i orden men liten på jorden. Man får helt enkelt ta fram den mentala storpiskan och slå på tills man tämjts.

*Sneglar på chipspåsen som ligger i köket så fint på bänken*
Mmm…