Jag är förbannat duktig på att leka ordpolis. Jag läser tidningen och ser stavfel och konstigheter på en "split second". Men när det kommer till mina egna e-mail och diverse inlägg är jag plötsligt förblindad. Parallellt till detta kan jag även väldigt lätt peka ut personlighetsskavanker och, enligt mig, felaktiga åsikter. Så, som en redig käftsmäll upptäcker jag till min stora fasa att jag ibland själv har samma "fel".

Tänk om man kunde vara någon annan en dag och se sig själv utifrån. Skrämmande koncept. Om man visste allt som bara andra ser skulle man kanske förändra sig själv så pass att man inte längre har en personlighet kvar. Kanske är det just skavankerna som gör en extra speciell. Som med min förkärlek för andrahandsmöbler. Det är de mest annorlunda pjäserna som intresserar mig mest.

Så en liten justering för mig är att börja leta rätt istället för fel. Det har varit mer en vetskap än inställning tidigare. Men som sagt. Jag klagar - Alltså finns jag.