Jag känner mig dum nu. Jag har lagt över min smärta på någon utan att själv vara medveten om det. Säkert andra också. Jag antar att jag har en hel del sense of revenge i mig, mer än vad jag trodde. Även om det inte finns något att hämnas för. Mina avsikter var annorlunda. Men ack så fel det blev. Och plötsligt sjönk jag litegrann i mina egna ögon. Men som de säger, man lär sig av sina misstag.

Jag är inte så arrogant så jag tror att jag aldrig gör fel. Det har vi många historier som kan backa upp att jag gör. Men fan vad det svider när jag upptäcker att jag har gjort fel. Envis som jag är. Usch. Jag är så dålig på att gömma mina sorger, även om jag inte alltid pratar om dem. Det är ju inte rättvist mot de som måste stå ut med mig.

Jag hoppas att jag kommer att lyckas bevisa förbättring innan det är för sent. "Tiden lär visa", verkar vara en återkommande mening.

Nu blir det skamvrån ett tag. Kommer ut imorrn.