Kommunikation. Vi äldre 80-talister minns hur man fick ringa genom landlina för att nå någon, alternativt knacka på dörren och chansa på att vännerna skulle vara hemma. Så småningom började chattarna och ICQ distrahera oss tonåringar, ungefär samtidigt som mobiltelefonerna skulle knyta sin världsomfattande näve för att knocka ut personlig kontakt. Det hade naturligtvis funnits ett tag, men det var inte förrän den tiden andra än kostymnissarna hade råd med datorer och mobiltelefoner.

Minuttaxan har sedan dess väldigt reducerats, och trådlöst nätverk kan kommas åt nästintill överallt. Man kan till och med installera ett program på IPhone, där man kan underrätta sina vänner när man går på toaletten.>>

Det är alltså inga problem att nå vem man vill, var som helst, när som helst. Ändå är kommunikation ett obegrundat begrepp för vissa. Hur ska någon förstå varför jag är förbannad, om jag inte förklarar. Eller ledsen, sårad, trött, tyst o.s.v. Men samtidigt som man måste tankfullt förklara sig, så måste man också vara beredd på att lyssna. Jag måste vara beredd på att höra något som går emot mina egna åsikter, och kanske till och med modifiera dem.

På något vis har jag ofta hamnat i en eller flera situationer där jag känner mig tvungen att ta sidor, medla eller sätta på plats. Jag hamnar där för att andra inte vill/orkar/kan/vågar kommunicera. Men då och då frågar jag mig själv: Är detta verkligen min uppgift? Självklart är det inte det. Men världen är fylld av regler och ibland lyckas man omedvetet bryta dem. Så hur vet man att man ska säga något eller inte.

För sanningen är att om man inte får veta när man sårat någon annan, så lär man sig sällan att bli bättre. För den sakens skull behöver man ju inte anklaga folk, men känner jag mig sårad så har jag några val. Säga något och stå beredd på att antingen komma närmare eller längre ifrån folk. Tiga och inte förvänta någon förbättring/försämring alls. Eller ta sig ur den giftiga situationen och aldrig mer titta bakåt. Detta gäller även för saker som man sårar andra med.

Men man måste komma ihåg att när man väl gjort sitt val är det svårt att gå tillbaka. Så man bör ta sin tid för fundering innan man häver ur sig något man kan komma att ångra. Vilket ofta leder till att de som lyssnar på tystnaden hinner föreställa sig själva vad problemet kan vara, som inte alls behöver stämma. För tyst kommunikation är kommunikation den med.

Men min största fråga är: Varför är alla så upptagna med att köpa de dyraste telefonerna och snabbaste bredbandet när den mest värdefulla kommunikationen i livet är direkt, med sin familj och sina vänner. Framför allt med sig själv.

Var det bättre förr? Nä. Vi är lika fega nu som då. Vi har bara fler prylar och större räkningar.