Ödes-Chuck Norris har gjort en superkombospark i magen på mig tror jag. Jag måste ha utmanat honom utan att ha vetat om det själv. Det hade jag aldrig valt att göra, då jag inte har några moves what so ever förutom stealthmode när det blir för jobbigt.

På senare tid har jag försökt att vara så detaljerad som möjligt, för att vara blid mot natur och människors invanda egenheter. Men det blev bara en enda stor margarita av det hela. Men inte en glammig sådan. En gjord på avloppsvatten och T-röd typ. Med arsenik som salt på kanten. Så man börjar ju fundera på om det jag trodde var rätt i själva verket var fel. Vilket betyder att det jag tror är fel kan mycket möjligt vara rätt. Men en del rätt kan fortfarande var rätt och en del fel är ändå fel. Snacka om rebootartajm. Ctrl+alt+delete:a hela världen.

Jag försökte mig på ett nytt kapitel. Men jag måste vara analfabet för jag är tillbaka på sida ett igen. Det är aningens frustrerande. Eller så var det bara slut på boken igen och jag börjar om på samma sinnesjuka historia för den miljonte gången.

Folk diskuterar om reinkarnation. Jag verkar dö vart annat år ungefär. Men jag lyckas bara bli samma förvirrade utvecklingsstörda elefant. ("En elefant glömmer aldrig" får en helt ny innebörd) För ta lärdom verkar jag inte göra.

(betänketid)
Hängde ni me?...

Näe. Fy fan. No more mrs Nice gal. Dags att leka Rambo.
FTW